Själva högtidsdagen var ursprungligen mårtensmässan, 11 november. Högtiden firades förr i hela Sverige, men är idag främst firad i Skåne.
På en klassisk gåsamiddag äter man svartsoppa som förrätt, därefter gåsen, och till sist skånsk ”epplekaga” som efterrätt. Denna meny skapades av krögaren på Piperska muren i Stockholm under 1850-talet. Kombinationen blev populär och spred sig sakta men säkert till övriga delar av Sverige. Innan den klassiska Mårtensmenyn kom till Skåne åt man lutfisk till förrätt följt av själva gåsen och avslutningsvis risgrynsgröt till efterrätt.
Dagens tradition hänger samman med ett helgon man firar den 11 november. Helgonet hette Martinius eller senare Martin av Tours. Detta var ursprungligen en romersk soldat från det område, som idag är Ungern, som hade konverterat till kristendom. I staden Tours ville ortsborna göra honom till biskop men själv var han inte lika intresserad av detta.
Enligt den allmänt vedertagna sägnen gömde Martin sig bland gässen. I samband med detta kacklade gässen och avslöjade honom för ortbefolkningen som upphöjde honom till biskop ändå. Gässen äts således som straff för att de avslöjade Martin. Händelsen lär ha utspelat sig den 11 november 371.
Martinsdagen firades ursprungligen inför den 40 dagar långa fastetiden, som sträckte sig fram till jul. Julfastan inom katolska kyrkan är idag i princip borta, men återfinns ännu i delar av den ortodoxa kyrkan.
Sista kvällen före fastan, benämnd ”fastenatt” i Skåne, var befolkningens sista chans att smörja kråset. Martindagen var av tradition den dag då tiondet inkrävdes. Skatt
betalades långt fram i historien in natura, bl.a. i gäss, inte minst eftersom vinterhållning av djur var dyrt.